Vi sågs i Åsas trädgård. Åsas Pontus hade bakat gott bröd. Vi satt ute en lång stund men sen blev det kallt som fasen. Det var jag, Annika Falk, Lotta O och Åsa förstås. Åsa H hade annat för sig.
Vi pratade om att vi kanske borde kombinera syjuntan med en bokklubb, att vi skulle prata böcker samtidigt som vi handarbetar. Frågan är ännu inte utredd. Vi konstaterade att det inte är så lätt att bli med i en bokklubb, att det är status att vara med i en och att det bara är Åsa B som är med i en kulturklubb med bokklubbsinslag.
Eftersom jag hade med mig Charlie som hela tiden ville klättra upp för och åka ned för en rutschkana blev jag liksom stående stickande och lyssnade till att Lotta berättade för Åsa att det betyder mycket för henne att handarbeta eftersom hennes exman är så duktig på sånt. Lotta hade också under dagen varit och besiktigat bilen och kände sig nöjd med att vara en som klarar av sånt.
Om jag hade kunnat delta lite bättre hade jag fyllt i med att jag kände exakt samma sak när jag besiktigade bilen för första gången i mitt liv förra året. Man känner sig otroligt kompetent som både har bil, som har hittat till bilprovningen och som har stått i den där konstiga hallen och tittat på konstiga stora dammsugarrör som hänger på skenor i taket medan man väntar och sedan lite vant satt sig i bilen och kört iväg. Jag hade också kunnat berätta att jag körde vilse då och åkte runt på konstiga raka vägar i säkert en timme innan jag hittade hem. Men att det inte förtog känslan av att vara kompetent.
Vi pratade om fler saker men Charlie brakade i backen med jämna mellanrum och jag minns inte vad som sas. Jo, att Åsa B tar tjänstledigt från UR och jobbar på N&K ett tag. Tur att vi har syjuntan!
Åsa, som förra träffen flaggade för att hon nog skulle ha hunnit rätt så långt på sitt virkade lapptäcke, blev klar med sin första ruta och vi enades om att om hon pressade den med strykjärn så skulle den nog bli riktigt fin. Som en köpe-ruta.
Annika hade glömt sitt handarbete hemma men hade å andra sidan sin dotter Sonja med sig, som hon ju faktiskt gjort själv, samt rabarberpaj med vaniljsås. Lotta började virka på en mössa som vid kvällen slut såg ut som ett litet hjärta. Min sjal som jag stickade på repade jag upp eftersom jag stickat på fel sätt i flera timmar.
Det knivigaste med handarbete är att det ibland känns som att det inte blir lika snyggt och att det ofta blir lite dyrare än om man köpt det. Men vore det lika roligt att bara gå och köpa? Nej. Att vara med i en syjunta är trevligt och berikande. Och så får man en hobby på köpet.
Nästa möte blir hos Lotta när alla hennes barn fyllt år, typ början på september.
/Fanny
Vårens två första Garnrumpeträffar har redan avverkats. Den första hemma hos Fanny som bjöd på köpebröd och gott rött te. Andra träffen hölls hos Åsa som just sålt sitt hus. Här bjöds också på köpebröd och rött te samt en och annan skröna från husvisningen.
